MOBBING-ENCYKLOPEDIA
BULLYING; WHISTLEBLOWING
Hur umgås man med "svåra fall"?
Några råd till offrets omgivning.
© Heinz Leymann - file 33110s
Språkkontroll: Charlotte Birgerson
Här vill jag delge några erfarenheter från s. k. "svåra" pateinter. Hur skall man umgås med dem? Varför är de så svåra? Jag skall också berätta om de arbetsmetoder som jag har använt mig av och som, tillsammans, ger ett bra arbetsresultat.
De personer som kom till mig som patienter har vanligtvis utsatts för svåra psykosociala problem på sina arbetsplatser. Det har uppstått mentala spänningar till följd därav. "Svårigheten" i umgänget är i så fall inget annat än symtom på detta. Symtomen kan gå i en riktning av depressivitet och hjälplöshet - eller också i riktning av irritabilitet eller aggression. Den forskning som jag genomförde på min tid på Arbetarskyddsstyrelsen visar, att det finns uppskattningsvis 15.000 till 30.000 personer som har dessa besvär och de dithörande sociala problemen.
Det är mycket svårt att avgöra, vad det är fråga om. Därför finns det speciella diagnosformer utvecklade för denna grupp av patienter. Det bästa man kan göra är, att se till att det görs en ordentlig patientutredning med en omfattande kartläggning av dessa yrkessociala omständigheter. Därutöver bör man naturligtvis också ställa en diagnos, som tämligen exakt visar, vad det är för problem, som man ser symtomen på. Se under diagnostjänster.
Vad är de oftast förekommande symtomen?
Det beror på om patienten i huvudsak har en depressiv eller en irritabel framtoning. Vid depressivitet märker man ofta en hjälplöshet, ledsenhet och perspektivlöshet som försvårar val av yrkesrehabilitering och framtidsliv. Koncentrationen är nedsatt, personen upplever stor ångest och oro. Tendenser till att isolera sig finns, liksom en orkeslöshet som berör nästan alla livsområden. Irritabiliteten, som är en annan form av samma grundproblem, kan även få inslag av kverulans. Mångordighet, cynismer, stor misstänksamhet kan infinna sig. Även här är koncentrationsförmågan ofta nedsatt. I grunden upplever även denna person stor ångest och oro. Möten med personer i denna situation kan bli ganska jobbiga och man känner som hjälpare ofta själv en viss hjälplöshet. Kom bara ihåg, att det finns nyutvecklade diagnosmetoder som ger god klarhet i vad det är fråga om, vilka yrkessociala situationer som varit utlösare, och hur kombinationen behandling/yrkesrehabiliteringen skall se ut.
Hur umgås man?
Det är egentligen enklare att säga vad det är som man inte skall göra, än att säga vad som skall göras. Det första steget in i ett misslyckande är, ifall man blir provocerad, att börjar att bryta arm med personen. Symtomen tenderar då att bli värre. Detta betyder dock inte att man skall göra enbart vad den drabbade vill skall göras. Han/hon kan ha rätt, men ibland inte. Vad som skall göras, måste en patientutredning peka på vid dessa svåra fall. Jag arbetar med dessa personer så, att jag först och främst tillsammans med dem utarbetar en omfattande fallbeskrivning (oftast upptäcker jag hemska förhållanden och rättskränkningar). At göra en fallbeskrivning är arbetsamt och tar omkring tio timmar att ta fram. Med ett urval av psykologiska behandlingsmetoder får jag personen in i ett lugnare psykiskt tillstånd med större förmåga att tolerera sin ångest - om denna behandling kan ske vid enskilda besök. I detta lugnare psykiska tillstånd vet man allmänt inom psykologin, att kreativa krafter frisätts i större utsträckning. Mitt arbete går alltså inte alls ut på att manipulera patienten - nej, mitt arbete skall ge honom/henne kraft till att kunna koncentrera sig på sitt framtida yrkesliv samt att själv kunna bedömma sina idéer realistiskt. Det är alltså ett respektfullt pedagogiskt mänskligt förhållningssätt som man skall arbeta utifrån. Själv föredrar jag att arbeta med den så kallade Metaplanmetoden.
Mer att läsa
Traditionellt finns det mycket litteratur att botanisera i, om man så vill. Inom personaladministrationen finns det böcker som berör "det svåra personalsamtalet". Inom pedagogiken finns böcker som behandlar "dialogpedagogiken", eller det ãsokratiska samtalet". Inom psykoterapin finngs rundläggande böcker om "terapeutiska förhållningssätt". Närmaste universitetsbibliotek kan ge tips om läsning.
Nästa textfil