Offer till psykiskt våld (t ex mobbing) eller fysiskt våld ( t.ex. bankrån, överfall, våldtäkt), katastrofer, bilolyckor etc, får spännings-, belastnings- och sjukdomssymtom som är mycket likartade. Med utgångspunkt från redovisade undersökningar, mina egna erfarenheter från ca 1000 svenska och 200 tyska, franska och engelska patienter, samt likartade erfarenheter från kollegor på en tysk klinik, har vi oftast behövt diagnostisera PTSD, posttraumatisk stressbelastning. Här framställs den sjukdomsutvecklingen från en i början ofta psykosomatik belastning, till de svåra sjukdomsbilderna, när de nått sina kroniska stadier.

PTSD tillhör diagnoserna inom ångestområdet. Den utgör en mycket stark ångest-belastning som kallas PTSD och betyder "post-traumatisk stressbelastning". Post-traumatisk betyder att det handlar om kvarstående psykiska och psykosomatiska belastningar efter ("post") ett psykiskt trauma (ett "chocktillstånd").

Människor är alltid utsatta för livschocker. Det normala är att man råkar ut för tidiga symtom, som efter relativt kort tid klingar av. Men personen kan befinna sig i ett mycket sårbart tillstånd eller chocken kan bli övermäktig, så att symtomen inte avtar alls. Finns de i viss utsträckning kvar efter mer än en månad, talar man om post-traumatisk stress-belastning. På lång sikt övergår belastningssymtomen till ett sjukdomstillstånd. Här nedan redovisar jag utvecklingen i olika stadier. Utveckligen ter sig på följande sätt:

1. Tidiga stressymtom efter någon eller ett par dagar: Redan relativt normala konflikter eller faktorer kan resultera i psykosomatiska besvär. De tidiga stressymtom som människor klagar över i detta sammanhang är sömnbesvär, mag-tarmproblem, depressivitet, lättretlig och dyl. Normalt, då man befrias eller frigör sig från den stressande sociala situationen, klingar stressymtomen av tämligen snabbt.

2. Efter ett halvt år: Under förutsättning, att problemen kvarstår eller tilltar, klagar patienten senast efter ett halvtår över tilltagande stressymtom både på djupet (svårare att stå ut med) och på bredden (allt fler symtom tillkommer). Såväl kliniska iakttagelser som symtomstatistik medger slutsatsen att PTSD, post-traumatisk stressbelastning, föreligger vid denna tidpunkt. Situationsbeskrivningar som utförs i sammanhanget, visar svårartade sociala problem, vanligtvis till följd av organisatorisk oordning och dåligt ledarskap i företagets arbetsmiljö. Detta kan få traumatiska effekter för den utsatte.

3. Efter ett till två år: Under förutsättning att symtomen inte ebbar ut utan tvärtom blir värre blir effekten att symtombredden och -fördjupningen förstärks. Kliniska erfarenheter från patienter som har haft kontinuerliga och högfrekventa utstötningsproblem, i ett till två år, visar på svåra symtomförstärkningar.

4. Efter två till fyra år: De rehabiliteringsförsök som genomförts i Sverige i samarbete med företagshälsovården och försäkringskassorna samt med fackets arbetsskadeenheter har givit viktiga erfarenheter: Personer som råkat ut för mobbing och blivit så här sjuka, kan fortfarande kan komma igång och arbeta igen, under förutsättning att arbetsgivaren samarbetar vid en sådan lösning. Detta rehabiliteringsresultat tycks emellertid bli allt svårare att uppnå ju längre personen varit utsatt för kränkande särbehandling. Tillståndet tycks efter två till fyra år anta ett kroniskt förlopp. Därvid har i grova drag två skilda utvecklingar observerats; antingen utvecklar personen en kronisk depression som emellanåt avbryts av hyperaktivitet med aggressiva undertoner i syfte att kanske ändå rädda sig tillbaka till arbetslivet. Eller så utvecklas motsatsen till depression: en obsession med inslag av ständigt hög verbalitet och hyperaktivitet, emellanåt avbruten av mera kortvariga depressiva tillstånd av utmattningskaraktär.

5. Efter det att kronifiering inträffat: Med stöd i ICD-10 (1992) kan man i detta läge ofta observera varaktig personlighetsförändring (ICD-10 F62.0). Som orsak till det kan antas att personen har hamnat i en social återvändsgränd som erbjuder fullständigt annorlunda livssituation: till följd av den sociala stigmatiserningen som skett. Av egen kraft kan personen inte längre befria sig ur denna situation, och "psyket socialiserar sig", dvs anpassar sig till denna situation samtidigt som utstötningsmekanismerna fortskrider. Ett antagande är således att den personlighetsförändring som här kan inträffa har med anpassningen till den extremt annorlunda livssituationen att göra - man socialiseras, ändrar attityder, beteende osv på ett varaktigt sätt. Enligt ICD-10 menas med varaktighet att förändringen hållit i sig i åtminstone två år.

6. Feldiagnoser: Patientgrupper som drabbats av PTSD råkar dessvärre ofta ut för feldiagnoser. En sådan är manodepression som förmodligen beror på att man inte har förstått varken det sociala förloppets särart eller styrkan i de destruktiva krafter som patienten genom sin kamp försöker utjämna. Således feltolkas skiftningarna mellan de situationsbetingade depressiva och hyperaktiva tillstånden. En annan feldiagnos är kverulansparanoia, som används när man inte sätter tilltro till patienternas berättelser om sin sociala situation och vad människor i hans/hennes omgivning gör mot personen. Samma bristfälliga realitetsbedömning bör antas ligga bakom diagnosen "anpassningssvårigheter". En sådan diagnos kan inte väljas när livsomständigheterna har blivit grovt kränkande.

Ytterligare en diagnos som figurerar i dessa sammanhang är "grundläggande personlighetsproblem". Med tanke på att den sociala situationen är så destruktiv att människan under inflytande av den förändrar sina personlighetsdrag, är en sådan diagnos meningslös ifall man därmed vill göra gällande att det är patientens karaktärsanlag, etablerade i den tidiga barndomen, som bör göras ansvarig för den uppkomna sociala situationen. Det finns inget ventenskapligt analyssystem som retroaktivt kan "mäta" den tidiga karaktärsbildningen, ifall den genom extremupplevelser destruerats. Eftersom man således måste befara att personligheten har degenerat under extremt destruktiva sociala mobbings- och utstötningssituationer, så finns det knappast vederhäftiga möjligheter att vid denna tidpunkt, flera år efter det att mobbing brutit ut, kunna skilja mellan tidigare karaktärsegenskaper och nedbrytning av densamma efter flera års exponering för extrem social problematik. Se mera i filen för PTSD-symtomen.

Ett steg bak

Nästa textfil