Effekter på samhället: Australiensaren Toohey (1991) har kalkylerat kostnaderna för fall av stressrelaterade sjukdomar i arbetslivet. Dessa kostnader för sjukdomar på grund av att människor har behandlats mycket illa på sina arbetsplatser har i Australien ökat dramatiskt. Tooheys främsta kritik riktar sig mot hälsosektorn: När anställda till slut är så illa däran att de måste söka medicinsk hjälp till följd av mycket dålig psykosocial arbetsmiljö, så får de i Australien vanligen diagnosen "stress".

Ur rent medicinsk synvinkel vill jag tillägga att det inte finns någon diagnos som heter stress. Stress är ingen sjukdom, utan en situation, ett socialt eller biologiskt tillstånd som under vissa villkor kan leda till sjukdom.

Toohey aktualiserar genom sin kritik en viktig fråga. Genom att ge "diagnosen" stress till anställda, fokuserar samhället på den enskilde personen. Denna är sjuk, mår inte bra, klarar inte av stressen i arbetslivet - i stället för, som det borde vara, fokusera på cheferna på de olika nivåerna i organisationen, som undviker att undersöka arbetslivets stressituationer. På detta vis behandlas individen på basis av "diagnosen" stress.

Eftersom stress inte är någon medicinsk diagnos, finns det inte heller något generellt "botemedel". Toohey antastar detta synsätt genom att påpeka ut de rätta förhållandena: Skulle man härleda orsakerna till illamåendet till hälsofarliga miljöer, så skulle man också hitta effektiva botemedel, nämligen att reformera dessa miljöer. Bekvämlighetsdiagnosen stress ger cheferna inget som helst incitamet att se om sitt eget hus. Tvärtom.

Effekter på samhället: Motsvarande svenska erfarenheter som samlades bl. a. vid de förhandlingar som jag fört för mina patienters räkning med försäkringskassorna, visar det i Sverige finns en liknande kostnadsbild: Trakasserade och därför illamående anställda visar en tendens att pensioneras tidigare än vid den normala pensionsåldern. För svenska förhållanden visade pensionssystemets statistik för 1991 att så många som ca 25% av den arbetande befolkningen över 55 år var förtidspensionerade. Olika uppskattningar som jag i samtal erhållit från olika försäkringskassor tyder på att mellan 25% och 40% av dessa förtidspensioner var förorsakade av mycket dålig psykosocial arbetsmiljö. Mina erfarenheter som vetenskapsman och företagskonsult på området tyder på att snart sagt de flesta av dessa hade mer eller mindre allvarliga inslag av mobbing.

Att den svenska regeringen vill skydda sin budget för dessa utgifter är inget att förvåna sig över. Således lät man utfärda Arbetarskyddsstyrelsen en föreskrift med lagkaraktär som stipulerar en skyldighet för arbetsgivaren att yrkesrehabilitera anställda. Så snart någon har varit sjuk minst en månad eller varit korttidssjuk upprepade gånger under året, skall arbetsgivaren inlämna en plan för sådan yrkesrehabilitering till försäkringskassan (se föreskrift om rehabilitering AFS 1994:1). I skrivande stund (januari 1997) har dock försäkringskassorna landet runt börjat arbeta med mycket grovt artilleri: Mobbingskadade patienter med grava PTSD-skador utförsäkras helt sonika och ställs "till arbetsmarknadens förfogande" (där de givetvis inte erhålla ett nytt arbete genom Arbetsförmedlingen). Ödet är då att inom kort behöva gå till socialtjänsten.

Försäkringskasseväsendet tjänar grova pengar på detta människoföraktande förräderi: Just nu går systemet med omkring 45 miljarder kronor i vinst (uppgifter i svenska massmedier november 1996), pengar som arbetsgivarna å de försäkrade anställdas vägnar betalat in i god tro att de används för vård och rehabilitering. Orsaken till detta missförhållande är statens försök att leva upp till EU:s kriterier för övergången till en enhetlig europeiskt valutasystem (Euro).

Effekter på organisationerna: Johanson (1987), en svensk företagsekonom, har utvecklat en lista över faktorer som drar kostnader vid längre tids sjuklighet eller sjukdom. Han kunde trovärdigt demonstrera att kostnaderna för företaget (och givetvis därigenom också för samhället) blir betydligt lägre vid en seriös och kvalificerad yrkesrehabilitering än om man sticker huvudet i sanden och låtsas att problemet inte finns (se mobbingfaserna för en beskrivning av vad som händer då istället). Se också igenom fallbeskrivningarna för illustrativa exempel på negativa och kostnadskrävande förlopp.

Det kostar också pengar för företagen att tillåta att den psykosociala arbetsmiljö förfaller. Det kostar pengar när en större del av arbetstiden används för mobbing och när mobbingoffer tvingas söka upp specialister inom företaget eller sina chefer för att föra klagomål och diskutera sina problem. Produktiviteten kan ta skada, produktkvaliteten likaså. Stämningen bland personalen kan bli mycket dålig och förtar arbetsmotivationen. Företaget kan också förlora image bland sina kunder och andra intressenter.

Effekter på den drabbade: Dessa diskuteras på andra ställen i denna hemsida. De svåraste skadorna kan bli inom ramen för diagnosen PTSD. Speciella undersökningar kring sjukdomar som refereras till i denna hemsida är genomförda av Leymann & Gustafsson, 1996, beträffande personers anställningsvillkor av Knorz & Zapf, 1996) och beträffande utstötning ur arbetslivet av t. ex. Grund, 1995.

Ett steg bak

Nästa textfil