En svensk befolkningsundersökning från 1990 visade, att 3,5% av den arbetande befolkningen är utsatt för mobbing (Leymann 1992b, c, d). Som definition användes den, som återges i fil 12100s på denna hemsida. Den som är intresserad, kan på Arbetarskyddsstyrelsens publikationsservice (08 - 730 97 00) erhålla en rad forskningsrapporter från såväl denna undersökning som även från andra avseende mobbing på svenska arbetsplatser. Några resultat:

1990 var 3,5% av den svenska arbetande befolkningen utsatt för mobbing, dvs 154.000 personer. Undersökningen uppvisade ett nytillskott av 120.000 nya mobbingsoffer varje år. Risken att under sin yrkesrarriär råka ut för åtminstone * års mobbing var 1:4, dvs var fjärde person som gör sitt inträde på arbetsmarknaden i Sverige kommer att råka ut för detta problem. Denna beräkning utgår ifrån en genomsnittlig yrkestillvaro om 30 år (normalt kan man uppnå 45 yrkesår, från ca 20 år till ca 65 år).

Mobbing sker för närvarande (dåliga tider, risk för arbetslöshet) i stigande utsträckning, visar fortlöpande undersökningar av Statistiska Centralbyrån som sker på Arbetarskyddsstyrelsens uppdrag (Arbetarskyddsstyrelsen, 1995).

Män och kvinnor är lika ofta mobbade. Män mobbar i huvudsak bara män och kvinnor mobbar i huvudsak bara kvinnor. Kvinnor blir dock i någon högre utsträckning mobbade av män eftersom chefer är ofta män. Män har mindre ofta kvinnliga chefer. Denna statisktiska uppgift såväl som de flesta ytterligare, som du kan läsa om i min hemsida, pekar ut sociologiska strukturella förhållanden som huvudförklaringar till mobbingslandskapets utseende. Könsroller kommer mycket sällan in som faktorer och personlighetsanlag är extremt sällsynt.

Däremot mobbar män och kvinnor på olika vis. Män har snarare ett otympligt och kantigt sätt och tenderar att frysa ut. Kvinnor har en bättre psykosocial begåvning och vet mera exakt, var man skall sätta in sina giftpilar. Deras sätt att mobba är psykologiskt grymmare och mera träffsäkert än männens. Du hittar mera information på svenska hos Leymann 1992c, eller hos Leymann & Lindroth 1993, eller på engelska hos Björkqvist et al. 1992.

I den offentliga sektorn förekommer mobbingen oftare än i den privata. Speciellt utsatta är vårdyrken (och särskilt på sjukhusen), läraryrken och yrken inom kyrkan och andra religiösa organisationer (se Leymann 1992a).

Ett steg bak

Nästa textfil