Ett kännetecknen för organisationsteorierna är att de skapas av akademiker på basis av de erfarenheter som praktiker gör. Det är vanligtvis framstående företagsledare som skapar nya organisationsformer och utvecklar dem i praktiskt arbete. Teorier om dessa organisationer är akademikers sammanfattningar av sina studier om praktikernas skapelser. Teoretikerna beskriver således hur organisationerna byggdes, vilka mål som fanns med dem, hur framgångsrika (eller bristfälliga) de blev och hur framgång respektive misslyckande i organisationerna kan förklaras teoretiskt. Organisationsteorierna gör inte sin största nytta i praktiken för företagsledningar utan de är nyttiga som redskap i undervisningen av studenter i bl. a. företagsekonomi, för att låta dessa ta del av erfarenheter som de själva möjligen kan komma att göra först tio år senare.

Bestående organisatoriska förnyelser skapas i huvudsak av praktiskt arbetande företagsledare och mycket sällan av professorer på universiteten - med få undantag. Få professorer får av praktiker sådant förtroende att de tillåts beträda fabriksgolvet eller administrationernas kontorsrum. Dessa få undantag tillåts delta under många år i praktikernas arbete och det är dessa få akademiker som ibland kan skapa nytt. Ett av dessa undantag var min handledare när jag själv doktorerade: Einar Thorsryd, professor i arbetssociologi, är den som i samarbete med professor Emerich i England och några norska företagsledare har utvecklat de sociotekniska organisationsprinciperna. Ur dessa principer utvecklades, två decennier senare, de så kallade kvalitetsgrupperna i Japan.

För forskningen om mobbing finns det ingen anledning att låta sig påverkas av organisationsteorier. Skälet är att dessa teorier i allt för liten utsträckning ger upplysningar om varför vissa destruktiva mänskliga beteenden kan utveckla sig i en organisation. Mobbing kan med stor sannolikhet bryta ut i vilken organisationsform som helst.

Ett steg bak

Nästa textfil