Inom psykologin, psykiatrin och socialpsykologin har det alltid funnits några teman som alltid varit mycket kontroversiella. Givetvis måste även min forskning om mobbing förr eller senare utsättas för meningsmotsättningar. Några av kritikerna agerade dock på förbryllande vis.

Överraskande var, att några av författare skrev kritiker utan att ha inarbetat sig på minsta vis i ämnet. Ardelt, Buchner och Gattinger (i kan exemplifiera denna grupp av kritiker.

Das Überraschende ist, daß sich eine Reihe von Autoren keinesfalls in die Materie hineingearbeitet haben, aber doch Kritik verbreiten: Österrikarna Ardelt, Buchner und Gattinger (i Liepold: Mobbing. Kammer für Arbeiter und Angestellte für Salzburg, Österreich. Kurzstatements der Referate von 3. Juni 1993) diskuterade med mig omkring en halv timme över en kopp kaffe med mig när jag gav en föreläsning på ett österrikiskt fackförbund, (som dessa tre personer dock inte hade lyssnat på). På basis av detta mycket knapphändiga samtal författade de en ãvetenskaplig kritik" över mobbing konceptet. Hahne skrev ungefär samma kritik i tidskriften "Konfliktmanagement" (3/94) och Neuberger (båda tyskar) tog upp dessa argument och presenterade dem i en diskuterande bok (1994, Hampp Verlag: "Mobbing - übel mitspielen in Organisationen"). Neuberger hade åtminstone läst en bok av mig, vilket dock är alltför lite för att kunna föra en seriös diskussion.

Vari bestod denna kritik? Man menade, mobbingkonceptet skulle vara teorilöst. Konceptet respekterade inte de gruppdynamiska teorierna (1), inte heller konfliktteorierna (2), inte organisationsteorierna (3) och inte personlighetsteorierna (4). Min vetenskapliga kvalitet menade man var suspekt och forskningen om mobbing var egentligen bara forskningen om riktig gammal ost - forskningen skulle därmed sakna originalitet (5). Jag återger dennaa kritik i sina respektive filer. Om du vill ta del av informationen, var god klicka på hyperorden 1 till 5.

Ett steg bak

Nästa textfil