Stress betraktas vid forskningen om mobbing som ett biologiskt tillstånd. Sociala eller socialpsykologiska situationer kan innehålla faktorer som kan förorsaka biologiska stressreaktioner. Faktorer som kan utmynna i stress kallas stressorer. Mobbing är en av dessa socialpsykologiska stressorer som innebär en psykisk belastning som i sin tur kan utmynna i biologiska stressreaktioner som ledsagas av typiska stressymtom.

Visserligen är det i det enskilda fallet mycket svårt att konstatera ett samband mellan speciella former av belastning och olika stressymtom. Vid statistiska epidemiologiska undersökningar kan sådana samband upptäckas betydligt lättare. Stressymtom är i tidiga sociala eller psykosociala skeenden alltid ospecifiska, alltså inte härledbara. Människor upplever dem som subjektiva upplevelseformer av det som objektivt/biologiskt pågår i kroppen. Detta är en av förklaringarna till att olika människor, som utsets för likartade belastningar, kan uppleva olika symtom (eller inga alls).

Det är också mindre vanligt att människor under stressbelastningar redogör för bara ett enda symtom. Istället berättar dessa människor om grupper av symtom. Om flertalet människor på så vis berättar om likartade symtomgrupper till följd av likartade stressbelastningar, kallar man dessa symtomgrupper för ett syndrom. Klagar patienten t. ex över fuktiga händer, darrande knän, torrhet i munnen, hjärtklappning och svårigheter att koncentrera sig, kan läkarens fråga gälla om patienten inte helt nyligen råkat ut för en skräckupplevelse, så att man kan tala om en psykisk chock (Men märk väl! Symtomen kan härröra från helt andra orsaker också!). Organiskt har denna skräck, om den nu var orsaken till syndromet, försatt organismen i ett alarmtillstånd. Med otrolig snabbhet producerar organen signalämnen, hormoner (i detta fall bl. a. adrenalin). Dessa hormoner har speciella biologiska uppgifter, t. ex. skall blodmängden ökas i de stora muskelgrupperna för att förse dem med mera energi. Detta är nödvändigt eftersom personen skall kunna bereda sig på antingen anfall mot en fiende eller flykt från en fara. Inom stressmedicinen talar man om en ãflight-or-fight-reaktionÒ (fly eller kämpa).

Mobbing är således ingen stress utan en belastande situation, en extrem social stressor. En kedjereaktion kan inträffa: Stressorer kan utlösa stress som kan visa sig i irritation. Den irriterade ändrar sitt beteende som i sig kan utgöra nya sociala stressorer för t. ex. arbetskamrater. Detta kan i sin tur utmynna i konflikter, som sedan kan eskalera. Denna eskalation i sig kan framstå som ytterligare svår social stressor. I nyare forskning om mobbing betecknas mobbing således också som en ãextrem social stressorÒ (Zapf et al., 1996a, som även 1996b).

Ett steg bak

Nästa textfil