MOBBING-ENCYKLOPEDIA
BULLYING; WHISTLEBLOWING
Stress
och forskningen om mobbing
© Heinz Leymann - file 11310s
Språkkontroll: Charlotte Birgerson
Stress betraktas vid forskningen om mobbing som ett biologiskt tillstånd.
Sociala eller socialpsykologiska situationer kan innehålla faktorer
som kan förorsaka biologiska stressreaktioner. Faktorer som kan utmynna
i stress kallas stressorer. Mobbing är en av dessa socialpsykologiska
stressorer som innebär en psykisk belastning som i sin tur kan utmynna
i biologiska stressreaktioner som ledsagas av typiska stressymtom.
Visserligen är det i det enskilda fallet mycket svårt att
konstatera ett samband mellan speciella former av belastning och olika
stressymtom. Vid statistiska epidemiologiska undersökningar kan sådana
samband upptäckas betydligt lättare. Stressymtom är i tidiga
sociala eller psykosociala skeenden alltid ospecifiska, alltså inte
härledbara. Människor upplever dem som subjektiva upplevelseformer
av det som objektivt/biologiskt pågår i kroppen. Detta är
en av förklaringarna till att olika människor, som utsets för
likartade belastningar, kan uppleva olika symtom (eller inga alls).
Det är också mindre vanligt att människor under stressbelastningar
redogör för bara ett enda symtom. Istället berättar
dessa människor om grupper av symtom. Om flertalet människor
på så vis berättar om likartade symtomgrupper till följd
av likartade stressbelastningar, kallar man dessa symtomgrupper för
ett syndrom. Klagar patienten t. ex över fuktiga händer,
darrande knän, torrhet i munnen, hjärtklappning och svårigheter
att koncentrera sig, kan läkarens fråga gälla om patienten
inte helt nyligen råkat ut för en skräckupplevelse, så
att man kan tala om en psykisk chock (Men märk väl! Symtomen
kan härröra från helt andra orsaker också!). Organiskt
har denna skräck, om den nu var orsaken till syndromet, försatt
organismen i ett alarmtillstånd. Med otrolig snabbhet producerar
organen signalämnen, hormoner (i detta fall bl. a. adrenalin). Dessa
hormoner har speciella biologiska uppgifter, t. ex. skall blodmängden
ökas i de stora muskelgrupperna för att förse dem med mera
energi. Detta är nödvändigt eftersom personen skall kunna
bereda sig på antingen anfall mot en fiende eller flykt från
en fara. Inom stressmedicinen talar man om en ãflight-or-fight-reaktionÒ
(fly eller kämpa).
Mobbing är således ingen stress utan en belastande situation,
en extrem social stressor. En kedjereaktion kan inträffa: Stressorer
kan utlösa stress som kan visa sig i irritation. Den irriterade ändrar
sitt beteende som i sig kan utgöra nya sociala stressorer för
t. ex. arbetskamrater. Detta kan i sin tur utmynna i konflikter, som sedan
kan eskalera. Denna eskalation i sig kan framstå som ytterligare
svår social stressor. I nyare forskning om mobbing betecknas mobbing
således också som en ãextrem social stressorÒ
(Zapf et al., 1996a, som även 1996b).