Ett inflytande (se för övrigt file 11211s) på forskningen om mobbing i Sverige kom i och med att företagshälsovården kom till under 1970-talet. Under 80-talet betjänade en företagshälsovård ca 2.000 till 3.000 anställda. I regel fanns en företagsläkare, två företagssköterskor, en säkerhetsingenjör och en halvtidstjänst för en personalkonsulent och en företagssjukgymnast i en sådan företagshälsovård.

Företagshälsovårdens tjänster finns organiserade i tre former. (1) Stora företag kan ha egna företagshälsovårdscentraler, (2) små företag kan ansluta sig till fristående centraler som vanligen drivs som aktiebolag. Därutöver finns det (3) den så kallade branschföretagshälsovården, som har specialiserat sig för företag i en viss bransch. De sistnämnda kan bli mycket stora med flera hundra anställda läkare, sköterskor osv.

En företagshälsovård får sina uppdrag - enligt den svenska arbetsmiljölagen - från företagens skyddskommitteer. Såväl arbetsgivare som anställda kan på så vis endast få inflytande över arbetsmiljöarbetet via sina företrädare i dessa kommiteer. Enligt lag behöver arbetsgivaren dock inte använda sig av dessa tjänster alls.

Företagshälsovården är storanvändare av de mest skilda metoderna för arbetsmiljöundersökningar. Detta har fört med sig att man i den svenska arbetspsykologin har utvecklat frågeformulär av hög praktisk användbarhet. Sådana metoder måste vara effektiva och får inte kräva för lång intervjutid per tillfrågad person. Därför används de mycket ofta och man erhåller med tiden många undersökningsresultat som lagras i databanker och där undersökaren kan hitta jämförmaterial för sina egna resultat. Självfallet var även forskningen kring mobbing utsatt för krav på praktisk användning av undersökningsmetodiken. I mitten av 1980-talet utvecklades på sådana villkor en undersökningsmetod för att fastställa frekvensen mobbing i företagen. Metoden har fått namnet Leymann Inventory for Psychological Terror (se LIPT-metoden).

Ett steg bak

Tillbaka till innehållsförteckningen

Nästa textfil